barely breathing

Det är svårt, Att vara utanför sin egen familj, känner mig mobbad.
Dom pratar mycket med varandra, men knappt med mig känns det som, så har det alltid vart.
Gått runt och haft ångest hela dagen, typ.
Det har blivit en vana nu, varje gång jag gått av bussen och går till praktiken, funderar jag på vad som händer när mamma dör.
Jag kommer att ta mitt liv.
Det är jag säker på. Och allt jag kan göra är att hoppas att hon slutar röka, och lever länge.
Yes, i know, det är en långsam sjukdom, men ändå.
Det är inte kul att gå och tänka på det värsta som kan hända, och veta att det kommer hända.
It´s killing me inside.
Och allt jag kan göra, är att titta på.
I wish i could close my eyes and make it all go away.
Men ändå är jag så iskall . Det tar slut på mig, att ha denna fasad, Låtsas ha känslor, TRO att man har det och sen inse att man inte har det.
Jag drömde att jag tog mitt liv idag.
Och det kändes så jävla skönt att slippa allt, men sen så vaknade jag upp och insåg att jag var vid liv..

Im barely breathing, im falling apart.

hm.

I fredas, skitkul. orkar inte förklara.

Fast, känner mig dum mot jimmy, har sån ångest hela tiden, å som att inte det var nog, så har antagligen en jag känner tagit en överdos nu.. hoppas inte det, men kan inte sluta tänka på det och gråta.
Fick knappt nån sömn inatt heller, fast de var för jag var ute med johan, han är så söt.
Sen gick jag å la mig vid 1, somnade, vaknade halv 3 av en hemsk mardröm å kunde inte somna om , men så somnade jag en kvart innan jag skulle till praktiken, så kom försent, var där kl 1. Men chefen vart inte arg för jag sköter mig så bra annars, vilket var tur.

Men kan inte sluta tänka på det här med jimmy , och den andra personen..

Allt går åt helvete, och jag tror jag inte orkar något mer.

Broken.




Fick precis reda på att min familj inte tror mig,
iaf en av mina bröder.
Mamma vet jag att hon inte tror mig.
Tror ni jag skulle ljuga om något sådant?

Jag borde aldrig ha sagt något, bode ha hållt käften..
Det hade vart bättre så, hade inte blivit sårad lika mycket då.
Allt hade vart lättare.
Vill inte titta på min bror, eller prata med han.
Knappt så jag kunde äta idag.

Om 2 dagar fyller jag år, och allt blir bara sämre och sämre...

It hurts to much, and im falling deep now.

4 dagar



jag vet, det var länge sen jag skrev, dels för jag vart utan internet, och sen inte orkat.

Skakke, han struntar jag i nu. han vart bara mer och mer konstig, orkade inte med honom.
har vart en hel del hos min granne, och mina bröder är där nästan lika mycket.
Han är bra för mig har jag kommit på. han får mig på bra humör.
Om 4 dagar fyller jag år. jag har sett fram emot det tills nu. precis nu för nån minut sen, men liksom jag blir 18, jag borde se fram emot det. Fast det enda jag ser fram emot är att gå på krogen dagen efter å supa mig apfull.
Har redan bestämt vad jag ska ha på mig, blir skitsnyggt.

Åh. ångest.
kan vara för jag inte träffar min psykolog något mer, och jag missade dom 2 sista möterna.
vet inte.

Screaming my lungs out, trying to get to you.

RSS 2.0