OsynligtBarn

alltså. ska du fortsätta klaga och hålla på vet jag inte om jag orkar.Jag försöker förfan leva.Jag vill inte krossas igen, som alltid. jag är snart tillbaka till mitt gammla jag, skär mig hela tiden, skolkar super hela tiden.mår piss och försöka ta livet av mig. Och jag är alltid så jävla osäker. Du vill säker ha sara istället för mig.Den tanken försvinner aldrig ur mitt huvud. den har vart därhela tiden.
Du borde förfan inte säga nått om en puss med andreas, när jag va i gbg, INNAN vi var tillsammans.
DU har ju förfan nästan, om du inte var det helt, vart otrogen.

vafan ska jag göra? Jag får inte göra nått. allt jag gör är fel.Ursäkta mig att jag är mig. Jag vet inte om jag kommer klara leva om du ger mig massa skit hela tiden. JAG GÖR INGET RÄTT ENLIGT DIG. hela jag är fel. jag vet.

du kanske inte känner mig tillräckligt bra för att veta att sånna här grejjer kan få mig att vara längre ner än på botten.Du kanske inte vet att jag gråter och skakar av panik ångest och depprisioner när jag ska sova, och även på dagen? och du vet antagligen inte att jag skärt mig igen... Jag tinar bort peter.. jag försvinner..

Du kanske inte ens vill ha mig? som är full av fel..