löfsfe
jag orkar inte
något längre.
jag tror jag ska gå å dö nu.
typ- bye?
Jag fick en flach back när jag läste dessa nästan osynliga rader ,med ett buskap som man ska smälta innan man säger och skriver dom.Jag kom i håg då jag befann mig i en situation som jag själv försatt mig i genom att hela tiden trycka ner mig själv i skorna och konstarera att jag var en världelös typ och som ingen ville ha, och som inte betydde nått för någon.min ja´kt på att halshugga mig själv hadde jag tränat på under många år,att förnedra mig själv var en bagatell,att vara äklad av somliga och ett svin för andra var min vardag.Jag hadde varit duktig ,duktig på att utplåna mig själv i tro om att det fanns inget annat för mig att göra med tanke på allt som hänt mig,jag hadde ingen eller inget kvar.Droppen hadde tinat, för att rinna den sista bit och sedan försvinna..detta skedde utan att jag hadde bestämt det hände på en Juldag,dagen efter julafton som jag tillbringat under en broviadukt vid slussen.
Att vara ensam och vara övergiven är en känsla som gör så ont och det finns vissa tider och tillfällen då allt faller ihop..det var den juldagen då jag drabbades av delerium efter att "dränkt mina sorger"under en längre tid.Delerium är dödligt ,framförallt om du befinner dig på en plats utan för en Johannes Kyrka och inte en själ i närheten.Under total förviring ,kramper och fönedring kände jag tåren sista väg ut i intet,så bland demoner och hallusinationer han jag ställa en fråga om det var det här jag velat uppnå efter så många år av hårt "tränande"--ligga i min egen avföring ,frusen hungrig tom totalt pissväck?
Jag fick till svars en en våg av rädsla ,en rädsla att dör för ingenting,en rädsla för att kasta bort ett liv som är något helt fantastiskt om man bara låter livet komma in i dig,så du kan ta del och va öppen för allt det fantastiska som finns.Man får inte sörja eller sakna ett liv eller en bortgång av nära eller kära om man själv slänger sitt liv i en tunna full av skit.
Döden är ingen lösning men den är oundviglig för oss alla iblnad kommer den för tidigt men den kommer så varför inte då bara leva och tacka för varje dag man får,njut av dagen och se allt ljust-
Låter präktigt med det e möjligt,det kan ta tid men vad spelar det för roll då tid är det vi har, och det är vi som bestämmer vad vi gör med tiden.
Osynlig ska inte backa ,hon ska inte backa in i ett hörn,hon ska inte stänga nån dörr ,hon ska inte ens täcka på det,för osynlig är ett ljus och hon ska skina och komma som en fjärill ur sin svart puppa.
När är frågan hon ställer sig, när..Titta ,känn, det finnas possetiva saker omkring dig,beröm dig själv och fortsätt älska dina nära och kära. du kommer flyga tids nog.det e lättare att lära sig flyga än att dö,för det e så egoistiskt och fegt att ta sin egen död då det redan finns någon som säger till när det e dags..
Det finns fler än jag som tycker om dig..du e inte ensam..
