Massa snack.
igår åkte skolan till östra holmen, kom dit en halvtimme för tidigt, men sofia var redan där. så jag snackade med henne, sen kom jocke som vi snacka med också. Sen efter typ 20 min så kom dom flesta andra, så såg jag robin (minipunk) och han går i samma klass som mig, så jag snackade med han, och det var han jag var med där borta, när vi väl var på ön, så hade dom i kiosken inte kommit, men dom skulle komma kvart över tio, det visste jag. det är ju tjej och kill centret som jobbar där.
så till slut kom dom, och jag stog och snacka med irmelie och sanna, irmelie är ju personalen där, och sanna var den enda som går kvar där. sen gick skolan tipspromenad, jag gick med robin. men tyvärr vann vi inte xD
Jag frös som fan, för det blåste skit mkt ju, så jag frågade sanna å irmelie om jag fick gå in i kiosken, haha det fick jag, snacka om att alla andra vart avundsjuka. sen så gjorde vi inte så mkt mer.
När dom andra åkte hem, stannade jag kvar och höll sanna sällskap, sen när vi åkte därifrån, gick vi till systemet, och hon köpte vin åt mig. Sen åkte jag hem och började dricka. Stor anna ville att jag skulle komma till henne, så jag åkte dit. hon fick lite vin av mig, och jag fick ett paket cigg å öl . hon masserade min rygg också, den blev bättre. har fortfarande lite ont, men inte så mkt. tillslut var jag tvungen att åka hem med sista bussen, var på stan en kvart innan bussen gick, hade bestämt att jag skulle träffa niklas, och det gjorde jag. han var söt:)
sen åkte jag hem. och sov.
Och idag ska jag till niklas . vi får se hur det går.
å det här med rico, vet inte hur jag ska göra, har inte hört av han sen nästan en vecka sen, jag kan inte va tsm med nån som dissar en, så jag ska säga att jag inte pallar det, men det blir lite svårt, för han har inte vart inne på msn, å jag tror han har bytt mobilnr. för den har vart avstängd i typ en månad eller nått. får helt enkelt skriva till han, fast han är offline, så ser han det när han loggar in.
Mamma säger hela tiden att hon ska prata med sin kille om att dom ska dricka mindre öl, eller sluta helt,. men varenda jävla gång så dricker dom, och pratar inte om det, jag tror hon ljuger.
Natten till igår var jobbig. hon var full, och jag hade stängt av mitt internet, men såg på film, så tjata hon om att internet stängs av kl 23. hm, sen gick hon till robert å sa samma sak. Men han satt kvar. å dom bråkade så till slut tog jag dosan, och la undan den, Men nej, det sket mamma i, hon skulle sitta vid internet uttaget hela natten ändå å skrika på robert å prata med sin katt. Helvete.
Pratade med robert igår, eftersom mamma är borta och dricker igen, han sa att han precis hade ringt morsan och sagt att om hon inte slutar dricka snart, så går han till soc och berättar allt, och ber om en egen lägenhet.
Men tänk så får jag flytta då? vad ska jag göra.
Over and out
Gumman, det är nog det bästa. Du vet ju djupt inne i dig att hon inte kommer sluta. Men det är bra att ha hoppet kvar. Hamnar du någon annastans löser det ju sig med allt. Du får ju fortfarande träffa din mamma och behöver bara göra det när hon är nykter och är sig själv. Jag vet att det är svårt. Jag tvärvägrade lämna mamma hur mycket hon än söp. För man tror man kan rädda dom, att man betyder mer än spriten.. Men det gör man inte. Jag prövade allt ingenting funka. Det är hennes eget beslut och vilja som kommer få henne att sluta.. Och jag tror inte hon har det i sig.. Inte än iaf. Sen om du väl åker iväg kan hon försöka sluta dricka just bara för din skull. För hon vill ha dig tillbaks.. /Anna
SVART eller VITT ,men det finns mycket däremmelan.Början på din fina berättelse gick i ljusets färg med en en dag att minnas som sakta går över till grått och slutar i svart.
Som nykter alkolist så vill jag bara säga till dig att det finns bara en enda person som kan få en att sluta och inse att det inte går längre och det är en själv,
Vill du inte själv, och inser du inte, att du sjunkit så djupt som du kan, så kan du inte sluta.
Du kan ju alltid skylla på att du ska sluta för den eller det men om du inte inser att du slutar för din egen skull så kommer det inte att gå.
Det finns ingen som kan hjälpa förutom att stötta i lägen då det behövs.
När det behövs, är endast alkolisten, som vet.
Den tragik som det är för att vara och leva med en alkolist är fruktansvärd och att ge råd ,det är svårt.Det enda jag vet att det finns ingen anledning för nära och kära att skulbeläggas eller känna sig otillräkliga ,för det finns inget ni kan göra..absolut ingenting.Alokolisten är det största egoist svin som finns.
Jag själv söp upp 2 milijoner under några år ,det började i Kungsan och guldkrogarnas land det slutatde i en blå sandlåda i gamla stan som hemlös och delerium med döden runt hörnet.
Den juldags morgon för många år sen så kravlade jag fram i min egn skit ,jag visst jag skulle dö om jag inte sa nej till det som jag trodde var mitt liv.
Det började med vin och champange ,klader bilar och klöckor, det var varje helg och snart var det mer än så.
Vi mitt stambord fanns alltid blommor och vin jag satt ju där hela min tid.
Utan att jag vet vad som hände, då tiden stod stilla, men gick ändå så fort, att supa var något som blivit min lott.
När pengarna var slut och krediten på topp så löste det sig enkelt via en kupp.Min lägenhet såldes och jag stod på gatan ,jag skyllde på alla utom mig själv.Jag hankade mig fram i en jävla misär utan att vara någon till besvär för alla hadde lämnat mig för att jag var ett svinSom ett svin tänkta jag som ett svin,jag tyckte alla var dumma och ingen brydde sig om mig,jag tyckte synd om mig själv och förstod inte hur mina nära och kära som inte var många men ,ändå inte hjälpte mig.
Som det fyllsvin jag var förstod jag inte att jag sårat allt och alla ,jag hadde fått vad jag förtjänat och jag hadde jobbat hårt på att nå dit,till den botten som äntligen fann,den botten då jag tog mitt beslut,mitt beslut att sluta med alkohol för gott.
Efter en helvetes period på 4 veckor stod jag i vinten i slutaet av Januari och konstaterade att jag var en nyckter alkolist,som tappat allt materielt, familj,vänner och socialt liv.
Att stå så naken inför världen är inte lätt men det är ändå en enkel match jämfört mot var det varit att segla mot boten av botten,där lögner mot andra och sig själv har varit ledord genom hela tiden då jag söp.
Utav alla som jag sårat tog jag en kontakt för att från mitt hjärta be om förlåtelse och med visshet om att ingen tog emot det så började mitt liv igen som på nyttmed svårigheter och ensamhet till följd men med en nykter syn på den värld vi lever i och inser att det finns så mycket att leva för och det är då främst livet.
Jag hatar fyllkäringar och jag hatar fullbubbar,jag hatar folk som tycker så jävla synd om sig själva så att dom rättfärdigar sitt drickande för att glömma eller bedöva,jag hatar det för jag vet att det är så jävla fel.
Vad vill jag ha sakt med den historien Osynlig?
Alkohlism är en SJUKDOM den är bevisligen ÄRFTLIG.
Varken du eller din bror är läkare,det finns inte mycket att göra,Din mor måste nå en botten som varken hon eller du vet var den är.Att "förlora"sina barn....kanske...ingen vet inte hon själv heller,men det brukar altid finnas nån situation eller händelse som får en fyllskalle att vakna,då ska du finnas till hands och du kommer alltid att vara en dotter och det kommer alltid att finnas en son och ni kömmer alltid ha en mamma.
Vad som händer med dig ,det är du själv som bestämmer,du har så mycket att ge och du är så unik men du måste ta vara mer på dig själv,istället för kärlek till andra så ska du älska dig själv ,du e så jävla duktig och kan så mycket mer än du tror.Du har visat att du kan göra saker och ting som inte många skulle klara,och det är det du ska tänka på när du sviktar i stunder av oro och hjälplöshet.
Du har ett liv du tittar på en skugga av liv ,du ska leva du ska inte dö.Du ska älska och älskas du är bäst och ska så förbli.
Mitt hjärta blöder för dig och jag skäms över att din mor behandlar dig så illa ,men hata henne inte för hon är sjuk med en diganos som hon själv har skaffat.En diagnos som hon bara själv kan bota,genom att vakna upp och inse att nu är det nog, först då finns det hjälp med antabus och annat ,men har hon inte själv erkänt att hon är lkolist högt och tydligt finns det inget att göra,varken för dig eller henne.
DU ÄR BÄST OCH DU ÄR EN VÄRLDSMÄSTARE men sluta sök kärlek ,kärleken hittar dig tro mig.
