OsynligtBarn

I wish i could start to breathe again

var på um häromdan, skulle snacka om p-staven å kolla sjukdommar.
Hon frågade varför jag ville kolla det, och jag sa som det var.
Jag hade nästan glömt det en stund, innan jag var på um, och nu kom allt tillbaka.
Men det som nästan är väst är att min familj inte tror mig, inte en enda av dom.
Vi är kött och blod, Men det känns inte som det.
Ni ska tro på mig, lita på mig.
Ni litar hellre på en person som inte är familj.
Det gör ont att veta att ni inte litar på mig.
Jag kan inte visa det på utsidan, men det finns där långt gömt där inne.
Ni är en stor del av varför jag är den jag är.
Och jag hatar det.