OsynligtBarn

Okej. Här kommer brevet igen som jag skrev i det undre inlägget att det skulle komma..

Hej Egon.
Kan du tänka dig, jag blir snart 18 år.
En 17 åring ska ha ett bra och roligt liv, inte sitta och försöka sluta skära sig och vilja dö!
ELLER HUR?!
Dom ska inte ha massa bilder och filmer i huvudet som spelas upp hela tiden!
En 17 åring ska inte ha försökt ta livet av sig många gånger om sen hon flyttade ifrån er!
Hon ska inte ha ärr och sår över hela kroppen på grund av dig!!
Jag kan knappt äta på grund av dig, för i all mat ser jag dig och vad du gjorde mot mig!
Jag kan fortfarande känna dina äckliga händer över hela min kropp..
Jag kommer fortfarande ihåg orden som du sa, när jag äntligen vågade säga nej, minns du dom?
"Alla har sex någon gång och jag vet att du vill ha det nu!"
Vet du var min tanke var då? "JAG KOMMER ALDRIG HA DET MED DIG DIN ÄCKLIGA GUBBE!"
Jag kommer aldrig bli av med alla dessa svåra, smärtsamma, äckliga minnen.
Och du vet själv att det är många minnen, för det var inte bara en gång du utnyttjade mig.
Det är så många, så många gånger att skulle jag skriva ner alla skulle det ta ett helt block.
Minns du första gången jag skulle vara ensam med dig en helg, på gruffet?
Redan första kvällen bad du mig sova brevid dig.
Jag borde ha förstått något! Men är man 12, ska fylla 13 så förstår man inte så mycket.
För man litar ju på personen.
Att du inte kunde låta en liten tjej vara?!
Att du ens kunde titta på mig efteråt. Det var då jag tappade all din tillit!
Det var då jag blev rädd för dig!
Och ändå var jag tvungen att åka dit igen.
Varje gång jag hörde någon i monas trapp, var jag livrädd för att det skulle vara du!
Minns du andra gången? Du försökte med att muta mig med att jag skulle få allt jag ville när vi var och handlade.
Det enda jag tänkte på var "Kommer han att röra mig igen?"
Och självklart gjorde du det! Igen, och igen och igen!
Minns du den helgen du gav mig sprit?
Jag förstog att det var något lurt på gång, så jag smuttade bara lite!
Och visst hade jag rätt. Du kom in när jag försökte sova.
Och varje gång var jag lika rädd, vågade inte säga nej.
Varje gång grät jag men det sket du i!
Varje natt grät jag mig till sömns. Jag klarar inte av att skriva om alla gånger, För det är ju så många!
Men, inte ens när ditt barnbarn låg över mig i våningssängen lät du mig vara!
Och hon visste, för jag hade berättat det och hon blev lika rädd som jag var!!
Och när vi var på gottland, hon bad mig sova brevid henne för hon var så rädd.
Jag ville inte men jag gjorde det för henne.
Och inte ens när hon låg brevid kunde du låta mig vara!
Och alla gånger du gick förbi mig i badrock och visade kuken.
Hur kan man vara så äcklig?
HUR KAN DU LEVA MED DIG SJÄLV?!?!
Hur kan du leva med att vara ett pervo?!
Jag hatar dig så mycket, så jävla mycket!!
Varje natt drömmer jag om dig och jag skriker i sömnen, jag är rädd för att du ska stå utanför min dörr!
Jag är rädd för att vara på stan, för tänk så får du för dig att åka till västerås?
Jag är rädd för att sova, för jag frömmer ju om dig.
Jag kan inte förstå hur du kan förstöra någon så mycket?
Ett jävla barn som är på väg in i tonåren!!
Allt påminner mig om dig och jag vill inte leva längre!
DU HAR FÖRSTÖRT MIG DIN JÄVEL!!!!!!!

Du förtjänar inte att leva, och om du nu ens ska leva borde du göra det i fängelse!
Hela världen borde få veta vilket jävla stort äckel du är.
Alla borde hata dig.
Jag hoppas du är nöjd, med att du dödade mig.

Jag hoppas du dör snart,
så jag slipper vara rädd längre.
Du kommer ångra att du ens rörde mig.
Jag får min hämd någon gång, för det kallas karma!

//Angelica Jakobsson.