jag är ingenstans.
alla sjuka tankar med. ser bilder hur jag slizar upp mina handleder och dör. att ja inte är fet,
har börjat spy upp maten nu med.har mardrömar.
jag tror fan. kanske att jag faller?
hah
detta låter som ett rop på hjälp. men det är det inte, jag måste bara skriva av mig lite..
Im no longer here, or there. im nowhere.
Vart tar självförtoendet vägen i ord när man känner sig som ingen ting??Denna Osynliga flicka måste inse att hon e så unik,stark och begåvad.Denna Oaynliga flicka måste förstå att hon e inte ensam i denna grymma värld som kan vara så hård och kall.Denna Osynliga flicka måste inse att hon har ett intelekt och ett hjärta som är fyllt av värme och kärlek.Denna osynliga flicka måste förlika sig med dom prövningar hon fått utstå,den förnedring,förakt och våld hon fått utstå av verkliga och oförlåtligt sjuka människor.Du har aldig varit osynlig och kommer inte att bli det ,du gömmer dig i ett skal och det ska man ,ett skal som ska va ett skydd,men som lätt går sönder.Men med din enorma insikt och din fantastika syn på saker och ting så kan du bygga ett skal som ej går sönder.Osynliga flickan ska bli ett minne blott och fram ska hon som alla förått,svikit och fönedrat kliva ut och visa vad kärlek,samhörighet och varsamhet betyder och är.Tiden läker alla sår men ärren består,som en påminelse om den osynliga filkan som ska fram...
